fredag 27 juli 2012

BOKTIPS!




Tidigt december 2010

Jag förstår inte varför.
Min kropp är elden.
Alla årstiderna.
Jag har hundra sår som någon skrapat och slitit, huggigt fram ur mig, och jag stapplar fram genom skogen. Brännande kyla och isande smärta.
Det är jag.
Jag har blivit smärtan
Vad finns efter smärtan?
Träden är hydror vars tusen glödande huvuden kastar sig efter mig, deras tänder vill slita mig i stycken, deras giftiga blod leta sig in i det som är jag, och en tusenfoting spretar sig upp längst mitt ena lår och vidare in i mig där den spärrar ut sina djävulstentakler.
Jag skriker.
Är det här slutet? Blodet rinner nedför min panna men jag stapplar vidare, känner hur trädens rötter lösgör sig ur den kalla marken och tvinnar sig om mina vrister, vader, lår och försöker fälla mig till marken, göra mig öppen för hydrornas taggtrådstungor.
Hur hamnade jag här?
Vem är jag?
Varför ska jag dö nu?
Jag är ensam.
Inte ens mig själv har jag längre.
Och något jagar mig.
Vad finns mer i rovdjursväskan?
Varje rot, varje gren, varje kall vind vill slita mig i stycken och lapa i sig blodet, äta mina tarmar, mina njurar, min lever och mitt hjärta.

Mamma. 
Där är du.
Jag ser dig stå i köket och jag ropar efter dig.
-Mamma, mamma!

Grenarna gräver sig in i mig, kylan och värmen är jag och det regnar och snöar och haglar och de vrålar nu, hydrona, och varifrån kommer alla flugor? De vill lägga sina ägg i mina sår, låta dem bli till maskar som ska födas i det som en gång var jag.
Vem ska komma ihåg mig?
I trädens stammar utkarvade mansansikten.
Jag kan inte andas längre. Grenarna och riset och taggarna skär sönder mina fötter.
 Jag vill att de ska hinna ikapp mig, så att något annat, en vithet, en annan värme kan ta sin början.
Jag rör mig framåt.
Brinner. Har ingen hud på mina underben.
Vill inte känna mer, vill inte att någon gren någonsin mer ska stickas in i mitt sköte.
Hör flämtningarna.
Hör mörkret.
Hör ensamheten.
Hör en människa som kvävs av sin egen rädsla.
Hör en människa som vägrar ge upp, vägrar att dö.
Den människan är jag.

Jag vrålar nu.
Det är mitt sista skrik, den sista luft jag lyckas pressa upp ur mina lungor.
Jag ligger på rygg på glödande rötter, ser hur trädens grenar sänker sig ner emot mig, deras ansikten spottar och fräser frätande syra på min kinder och ner i mina ögon och gör mig blind.
Den är allt som finns kvar nu.
Och trädens utkarvade masker. 
Något kallt i min sida.
Snön faller.
Vita stjärnor faller på min nakna kropp och stålet sliter i mitt inre, hugger upp mitt kön, ett nytt, och ingenting finns där än mitt vrål.  
Jag orkar inte skrika längre.
Skogen är döv.
Vill inget se.
Mamma.
Jag vill att du aldrig ska få veta vad som hände med mig.
Jag vill att du ska tro att jag dog utan rädsla, utan smärta, omgiven av goda människor. 
Jag vill tro det själv.  
Men jag vet att det inte blev så, och något hugger i mig igen, en slipad trästam, en tusenfoting med ben, den flimrar i min och jag dör, mamma, ger min kropp till flugorna.
Jag lämnar mig själv, ser min nakna söndertrasade kropp ligga i en glänta i en övergiven östgötaskog och jag blir en annan, en som svävar i en rymd, skild från de levandes och jag är fri, mamma, visst är jag det?

Jag ser att jag blir lämnad.
Ormbunkarna nafsar mig i sidorna, träden vill äta det kött som var jag.
Någon går därifrån.
Torkar av kniven med multna löv.
Jag är död, mamma, bränd, sönderskuren, mördad och våldtagen.
Jag är inte ensam om det ödet.      
Och det måste få ett slut.
Hydran måste dödas, även om den har ett evigt liv.   


Värd att läsa, jag har precis börjat och kan inte sluta!                     






Under pilen i trädgården har jag tillbringat  ett par timmar av kvällen medan barnen hoppat studsmatta och D lagat middag. Grillade hamburgare!






Att ligga i en hängmatta är livet! Nu sitter vi i vårt inglasade lilla rum med levande ljus och omgivningens tystnad. Njuter!


KRAM

4 kommentarer:

  1. Har läst alla hans böcker om Malin Fors. Lika bra allihopa!
    Grillade hamburgare är toppen!
    Jo, men visst ser du, flög vi på riktigt! ;)
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  2. Oj jag blev väldigt nyfiken på boken låter jättespännande! Kram Nilla

    SvaraRadera
  3. Vad härligt det låter att ligga i hängmatta, kanske skulle prova det, i ett annat liv... :-)
    Kram...

    SvaraRadera
  4. Mysigt :) har läst 4 riktigt bra böcker denna veckan på Öland kram Diana

    SvaraRadera